bild via thisisglamorous
Vera och jag är ensamma hemma i några dagar och är ungefär lika slöa båda två. Vi saknar båda mannen i vårt liv som är bortrest på jobb och Vera har stått och kikat ut genom fönstret och undrat om han inte kommer snart. Är lite svårt för en hund att förstå tidskonceptet. Jag vet att husse kommer på fredag kväll, hon tror han kan komma när som helst i tre dagars tid.
Idag har jag druckit te och kaffe nonstop och ätit lakrits och choklad tills tungan började protestera och be om nåd. Har suttit med datorn i sängen och pillat på en hemsidedesign medan Vera snusat bredvid. Sen fick hon ett ryck och lekte gladiator med en petflaska och jag beslutade mig för att köra henne till hundparken. Där lekte hon istället gladiator med en sju månaders Leonberger som redan vägde 45 kilo!
Ikväll nådde vi ett lågvattenmärke då Vera smög iväg och kissade på en matta istället för att säga till om att gå ut. Då får man räkna till tio eller hundra och med ansträngd skadeglädje tänka på att hon i alla fall inte är som Claras Melker som bajsade i soffan!
No comments:
Post a Comment